Idag har jag suttit och tänkt, och kommit fram till en massa. Onödigt fakta varning, men ändå.

Jag har kommit fram till att om ca 6 veckor  börjar jag i tredje ring. Jag kommer alltså gå mitt sista år på gymnasiet, vilket betyder att min framtidsdröm att plugga till socionom kommer bli verklighet om ett år. Vilket även betyder att jag kommer behöva göra högskoleprovet i höst, och i vår. Jag kommer äntligen få flytta hem ifrån igen, denna gång till en stad som jag verkligen fäst mig vid, Uppsala. Många undrar om jag kommer flytta ihop med Tuomas då, om vi fortfarande är tillsammans (vilket vi kommer, optimist javisst) då. Och njae, jag vet faktiskt inte. Jag trivs apbra i hans sällskap, jag bor praktiskt taget här när jag är ledig. Men ändå, jag är nog inte redo. Visst, jag bodde själv i ett år, klarade mig bra och trivdes med att stå på egna ben. Jag vill uppleva den känslan igen, att stå på egna ben, inte vara beroende av nån. Enligt mig är det dummaste man kan göra när man flyttar hemifrån att bli sambo på engång. Man vet inte hur man fungerar utanför familjens lugna vrå. Men, jag ska inte döma, för jag vet att det finns dom som lyckas. Och jag vet inte alls hur jag kommer göra om ett år.

En sak till är att om ca 1 månad kommer det rulla in mer än 12 000 kr på mitt konto! Det är 13 dagars jobb som gör sig välförtjänt. Jag vet inte ritktigt vad jag kommer spendera dem på, men iaf en Ipod Nano och en utlandsresa tillsammans med Tuomas över nyår.

Ännu en sak är att jag fyller år om 2 månader. Shiet. Det var liksom 200 dagar sen nyss? Det går så jävla fort. ALLT går så fort. Jag och tuomas har varit tillsammans i mer än 2 månader, redan hunnit sag "Jag älskar dig", hunnit planera inför framtiden, diskuterar hur vi vill ha det, med barn och skit (kanske inte tillsammans men för att veta vart vi står), vi är så pass trygga i varandras sällskap att vi springer runt nakna, kan fisa (haha, det behöver inte ni veta kanske) i varandras sällkap och sånt. Det har som sagt bara gått 2 ynka månader men det känns som 2 år. Men en sak som är jobbigt är att han frågar en massa om mitt förflutna, om fd pojkvänner (bara en men ändå) och hur det var att ligga med en annan tjej. Visst kan jag säga ifrån, och det gör jag, men han fattar inte ibland. Men men, det går väl över.

Sen en negativ sak är att jag gått upp i vikt. Jag vet inte om det är för att jag mår grymt bra nu, eller för att jag äter P-piller igen eller en blandning av båda. För jag rör på mig mer än nånsin, jag går och cyklar överallt, är ute och går med hunden mer än förr och donar. Jag äter nyttigare och äter mindre snacks. Hm några ideer gott folk?

Oj, det blev lite mycket, men det var lä-ä-ä-änge sen jag skrev av mig såhär. Hoppas ni har det bra i sommarvärmen. PUSS