Suck. Jag hatar verkligen dethär. Du V E T att jag vill ha D I G men jag orkar inte vänta. Allt gör bara så jävla ont. Skulle du komma nu och säga att du vill ha mig, jag tar dig. Mitt hjärta håller på att gå i tusen jävla bitar av väntan, vet du hur ont det gör? Jag vet inte vad jag ska göra? Såra mig själv i flera veckor i hopp om det blir du&jag eller ska jag släppa, såra dig och gå vidare och kanske hitta nån annan? Jag håller på att släppa taget, men när du har såna där fina ord överallt så tvivlar jag. Jag vet fan varken ut eller längre. Allt bara snurrar. Jag borde ge upp allt med kärlek, allt bara strular till sig. Kärlek är inte riktigt min grej, helt enkelt! Can you make up your mind?

Nu vill jag bara ner till Uppsala, få umgås med en bra vän och bara ta det lungt och lämna mina bekymmer hemma. Bara få släppa allt i några dagar (blir nog 4 närmare bestämt).

Bara för att inflika att jag faktiskt mår bra utöver allt annat. Under de dagar jag spenderade i Bollnäs förra veckan så mådde jag verkligen bra, (om man inte räknar med bakfylla). Jag har fått umgåtts med människor som tänker, tycker och har samma humor som mig. Oavsett om de vart 6 år äldre eller 25 år äldre. Jag har trivats så jävla bra i deras sällskap. Jag har skrattat mig igenom hela veckan! Jag tror seriöst att jag inte mått så bra på jävligt länge. I miss you guys! (Jag får träffa en av er när jag ska till Uppsala iaf, ska ju liksom bo hos dig!)

Nu ska jag förvirra mig vidare med Info och Layout-lektion (som jag förövrigt redan läst, vadihelahelvetegörjag här?